Den 22 november var det  Litteraturfrukost på Hemslöjdsgården i Linköping. Inbjuden föreläsare var poeten, kritikern och skrivläraren Anna Hallberg.
Vägen till skrivandet var genom att läsa. Hon läste mängder som barn, slukade som så många andra  Wahlströms serieböcker och liknande.
Anna Hallberg började som litteraturkritiker innan hon började skriva poesi. Hon letade länge efter ett eget uttryck och ett språk som gick att använda. Skrivandet kom igång när hon lyssnat på den tyske poeten Thomas Kling i slutet av 1990-talet. Han sköt ut orden och tyskan lät som en klangmassa som gjorde att hon bestämde sig för att utgå från orden istället för känslor eller händelser. Hon samlade på konsonantord och använde inga personliga pronomen som ”hon” eller ”han”.
Det resulterade i poesiboken ”Friktioner” som kom ut 2001. Texten är kontrollerad och konceptuell och uppbyggd som en trappa. Men även om formen finns så är det  som blir text inte förutbestämt. Det viktigaste är att hitta fram till ”det där”, när en vet att dikten är färdig.
När är en dikt färdig? För Anna Hallberg är det när den ”står stadigt” det inte längre går att lägga till eller dra ifrån något.

A H får idéer när hon lyssnar på andras poesiuppläsningar och hon anser att traderingen, efterdiktningen är viktig. Det är alltså inte i opposition mot traditionen som fått henne att göra på ett otraditionellt sätt utan längtan efter att göra något annat, att vidareutveckla det som finns. Att töja på litteraturen genom att använda andra konstformer kan också vidareutveckla och skapa nya former.

Att språket är större och äldre än  jag själv var en sak som öppnade skrivandet när hon började sitt författarskap: en ung person behöver en inte vänta till hen har en massa livserfarenhet för att ha något att skriva om. Det går att  använda
språket och låta det styra skrivandet.

Den tryckta boken är viktig. Det är litteraturens rum. Därför är också formgivningen av boken viktig, den ska korrespondera med innehållet och hon tänker i ett tidigt stadium på hur formen ska vara.
Alla Anna Hallbergs poesiböcker (hon har gett ut sex stycken hittills) är olika, både i hur de är skrivna, om vad de handlar och därmed också i formen.
Att skapa uppmärksamhet och en verklighetskänsla är poesins viktigaste uppgift och den är bäst av alla genrer på att göra detta.
Hon är inte särskilt orolig för att poesin inte läses så mycket nu för tiden eller för att den ska försvinna. Den är så gammal och kommer att klara sig. Det kommer ständigt nya människor som skriver och också läser.
Anna Hallberg är också lärare i att skriva bland annat på Skrivarakademien i Stockholm. Ett råd hon brukar ge till människor som börjat skriva och letar efter sin unika röst är att den rösten finns redan, det gäller bara att ta fram den.
Ett sätt är just att experimentera med språket.

Anna Hallberg har gett ut sex diktsamlingar:
Friktion 2001
på era platser 2004
MIL 2008
Colosseum, Kolosseum 2010
Ljusgrönt och aska 2014
Chow Chow 2017