Taltidning till fler, talboken kommer, kompenserande appar och utvärdering av tillgänglighetsveckor. Det var något som nätverket Göta tillgänglighet fördjupade sig i under två dagar på internat. Ida Andrae, ung och gravt synskadad höll också en uppskattad föreläsning om vad som till exempel fungerar – och inte fungerar – när man som studerande ska använda tillgängliga medier.
Nätverket hade överhuvudtaget mycket att tala kring, mycket som en kan behöva fundera över, men som sällan hinns med i det dagliga arbetet.
Taltidning till fler är ett projekt som drivs av MTM och Regionbibliotek Östergötland i syfte att öka kunskapen och användandet av tillgängliga medier och digitala dagstidningar. Där är folkbiblioteken och framförallt nätverket ytterst viktiga för att knyta kontakter med bland andra läsombuden i länet. Men att arbeta utåtriktat och knyta kontakter kräver tid, och hur får en till det?
Talboken kommer har redan en del Östgötabibliotek börjat med, det samlade omdömet är att det är lätt och effektivt att distribuera digitala talböcker och att användarna är nöjda med systemet. Nu ska bara fler haka på tåget.
Men hur är det till exempel med kompensatoriska appar inom syn och kognition. Är det något som bibliotekarier behöver kunna. Får en några frågor om det? Nja, kanske inte så många, men det är ändå bra att inse svårigheterna för användarna och att ha ett litet hum om vad som finns. Och nog kan alla behöva träna på Voice Over – synhjälpmedel-verktyget i Iphone. En liten inventering resulterade i flera intressanta appar som Resledaren, Tågprator, Chat Able och Bad Eye Planner.
Temaveckor eller ej var också ett diskussionsämne. Visst är det bra med gemensamma veckor – de visar om inte annat att biblioteken tänker på målgruppen. Men frågan är vilket långsiktigt utfall de ger? Kanske är det i det långa loppet mer effektivt att kontinuerligt arbeta mot ”de förlängda armarna”, det vill säga samordnare för LSS och äldreomsorg, läsombud , lärare med flera.
Den senaste temaveckan – Läsa på olika sätt – gav prov på många olika aktiviteter på länets bibliotek: Allt från till exempel boktipsväggar med storstil, lättläst och ljudböcker, utställningar med dikter av nyanlända elever och från grundsärskolan, författarbesök, anpassade sagostunder, högläsning till mer mässliknande arrangemang med upp till 150 besökare. Många av aktiviteterna är också sådana som sker kontinuerligt i vardagen, som bokprat och språkcaféer. Relativt ofta är det också så att det kommer ganska få ur målgruppen trots att mycket arbete lagts ner på planering och aktiviteter. Samtidigt är det ju så att vissa saker – som temaveckor – bör vara återkommande för att folk ska veta att de finns.
Och biblioteket måste komma ut mer var den sammanfattande kommentaren, oavsett om det gäller temaveckor eller det dagliga arbetet. Ut till arbetsplatser, servicehus, seniorboenden, LSS-verksamheter, skolor och ut på gator och torg överhuvudtaget. Kanske sker nästa temavecka utanför närmaste stora köpcenter?
