Språket, rytmen, versen, tiden var rubriken när skådespelaren, regissören och konstnärlig ledare för  Shakespeare på Gräsgården Pontus Plaenge föreläste på Regionbibliotekets Litteraturfrukost i maj.

Ett trettiotal personer, verksamma i litteraturområdet, hade samlats denna soliga försommardag för att lyssna på vilka utmaningar som uppstår när en ska översätta dramatik som förutom att den är på vers är skriven av en av den västerländska världens största författare, William Shakespeare. Pjäsen ska ju också spelas så språket måste vara förståligt för nutidens människor. Det är en av anledningarna till att det kommer nyöversättningar då och då av klassiska verk. Det är förstås inte  en sak som gäller enbart för dramatik. Klassiker som Brott och straff eller Stolthet och fördom nyöversätts också då och då .  Och: Hur får en ihop raderna på svenska när kravet är att de ska stämma med versmåttet? Texten ska alltså vara tillgänglig samtidigt som den behåller det poetiska.
Arbetet med att översätta Två adelsmän från Verona kom till av nödvändigheten i att göra en översättning som motsvarade  kriterierna som nämns ovan. Pjäsen ska spelas av Shakespeare på Gräsgården i Vadstena under sommaren 2018 och det fanns ingen äldre översättning som gick att använda.

Det ligger ju alltså en skillnad i att översätta text som ska läsas, högt eller tyst, och en text som ska framföras. Pontus påpekade att det är en stor skillnad att läsa en översättning och att spela den. Texten ska ju i första hand vara möjlig att spela vilket ställer andra krav på översättningen än vad en har att brottas med när en översätter en dikt. Om en sådan text är skriven på vers och när det gäller Shakespeares som också har slutrim måste en vara extra vaksam på att den blir naturlig att säga.
Att översätta är att välja: Det är alltid nödvändigt att stryka i Shakespeares pjäser ur flera synpunkter och när en stryker påverkar det versen. Det gör att en måste ha flera saker i huvudet på en gång:
rytmen, förståelsen, karaktärerna (hur de säger i versen), poesin osv. I vissa avseenden kan en tänka att det är som i musik: Det som skrivs är ett visst antal takter/rader med toner/ord, men ibland är det paus! Och då måste en stanna upp innan det går att spela/säga nästa fras. En svårighet  är att svenskan har längre ord men också färre vilket kan göra det knepigt att få in allt i versmåttet.
Shakespeare själv förhåller sig dock friare till versmåttet än vad hans samtida författarkollegor som Christopher Marlowe och  Thomas Kyd gjorde.

Översättningen av Två adelsmän från Verona går alltså att få höra (och se) i Vadstena i sommar då sommarteatern ”Shakespeare på Gräsgården” framför den på  Gräsgården, platsen mellan det forna palatset som blev Den Heliga Birgittas kloster (nu Klostermuseum) och Klosterkyrkan i Vadstena. Och den spelas på originalspråket på The Globe i London just nu!

Hur skapar vi intressanta program på biblioteken? Hur får vi folk att vilja komma? Och återkomma? Hur gör vi  intressanta samtal med en författare? Finns det fällor vi bör undvika?
Det och mycket mer var ämnen för de utbildningar som hölls inom projektet ”Litteraturscen Östergötland” den 20 och 21 mars. I den ena utbildningen ”Att arrangera programverksamhet”  talade Ulf Thörn, riksteaterkonsulent i Östergötland om publikarbete och  marknadsföring. Deltagarna fick i en workshop själva arbeta med ett aktuellt arrangemang och diskutera med varandra om hur publikarbete och marknadsföring kan utvecklas.
Den andra delen av arrangemangskursen handlade om hur en kan arrangera program.
Vad måste vi tänka på när vi ska göra litterära program? Vad händer om vi flyttar ut programverksamheten utanför biblioteken? Fortsätt läsa om att arrangera program. författarsamtal utbildningar för götabibliotekens personal

Den 22 november var det  Litteraturfrukost på Hemslöjdsgården i Linköping. Inbjuden föreläsare var poeten, kritikern och skrivläraren Anna Hallberg.
Vägen till skrivandet var genom att läsa. Hon läste mängder som barn, slukade som så många andra  Wahlströms serieböcker och liknande.
Anna Hallberg började som litteraturkritiker innan hon började skriva poesi. Hon letade länge efter ett eget uttryck och ett språk som gick att använda. Skrivandet kom igång när hon lyssnat på den tyske poeten Thomas Kling i slutet av 1990-talet. Han sköt ut orden och tyskan lät som en klangmassa som gjorde att hon bestämde sig för att utgå från orden istället för känslor eller händelser. Hon samlade på konsonantord och använde inga personliga pronomen som ”hon” eller ”han”.
Det resulterade i poesiboken ”Friktioner” som kom ut 2001. Texten är kontrollerad och konceptuell och uppbyggd som en trappa. Men även om formen finns så är det  som blir text inte förutbestämt. Det viktigaste är att hitta fram till ”det där”, när en vet att dikten är färdig.
När är en dikt färdig? För Anna Hallberg är det när den ”står stadigt” det inte längre går att lägga till eller dra ifrån något.

Fortsätt läsa om litteraturfrukost poesin i teori och praktik

Den 21 september var det dags igen för Götabibliotekens personal att samlas för att fortsätta arbetet med bibliotekens demokratiska uppdrag.
Den här gången var det ännu fler som hörsammat inbjudan, runt 140 personer från de flesta av kommunerna som ingår i Götasamarbetet.
Att frågorna är aktuella och engagerande märktes genom de många frågor som ställdes till föreläsarna och de livliga samtalen som fördes i workshopsdelen.
På förmiddagen var det stadjuristen i Norrköping, Charlotte Rydberg och säkerhetsansvarige i samma kommun, Richard Tjernström, som föreläste i dialogform kring rubriken Juridik och säkerhet i det offentliga rummet med frågeställningar som ”Får man tigga inne i biblioteket”, ”Får man dela/lägga ut material, politiskt eller opolitiskt inne i biblioteket”, ”Kan varje bibliotek göra sina egna regler och i så fall om vad”, ”När ska det offentliga rummet begränsas ur säkerhetssynpunkt”.
Ett genomgående svar på de flesta av frågeställningarna var: ”Ja man får, om det inte stör eller är brottsligt”.
Föreläsarna underströk vikten av att man pratar om dessa frågor på arbetsplatsen och att man kommer överens om en policy så att man kan känna sig mer säker på hur man kan lösa olika kniviga situationer. Det är också viktigt att bibliotekens hållning inte grundar sig på olika ”tyckanden” utan är välgrundat både genom att man vet vad som är tillåtet/förbjudet lagligt men också att de regler som biblioteken skapar är genomdiskuterade och välkända för personalen.

På eftermiddagen höll Gullvor Elf,  chef på Regionarkivet och en av författarna till boken ”Vi arbetar i medborgarnas tjänst”, en föreläsning över ämnet Censur eller urval-bibliotekens ställningstagande i mediefrågor. Har biblioteken rätt att vägra att köpa in medier med ett kontroversiellt eller extremt innehåll? Ska biblioteken gallra medier som anses ha ett innehåll som inte överensstämmer med vad vi tycker är ”rätt”? Viktiga och komplicerade frågeställningar som diskuterades i den avslutande workshopen.
Arbetsgruppen för demokratifrågor i Göta kommer att sammanställa de diskussioner som dokumenterats och återkoppla till Götabibliotekens personal i någon form. Fortsättning följer vad gäller Götabibliotekens arbete med det demokratiska uppdraget!
Kontaktpersoner:
Götas arbetsgrupp för demokratiuppdraget:
Helena Agnemar utvecklingsledare Regionbibliotek Östergötland, [email protected]
Marie Sääf  chef, Linköpings stadsbibliotek, [email protected]
Birgitta Hellman Magnusson bibliotekschef, Motala bibliotek, [email protected]
Birgitta Hjerpe bibliotekschef, Norrköpings stadsbibliotek, [email protected]

Regionbibliotekets Litteraturfrukost den 5 maj gästades av journalisten Lotta Olsson som bland annat skriver litteraturkritik på Dagens Nyheter sedan många år. Hennes område är först och främst barn- och ungdomslitteratur vilket avspeglades i att många av frukostdeltagarna kom från bibliotekens barn- och ungdomsavdelningar. Lotta har med stor kunnighet och entusiasm lotsat  läsare genom den flod av böcker som ges ut varje år. Konkurrensen om utrymmet i tidningen gör att det bara blir ett 60-tal böcker per år som recenseras. Det är dock betydligt bättre än i många andra medier där recensioner av litteratur för barn och unga är lika med noll.
Hon berättade att det är bilderböcker som ges ut mest, en tredjedel av utgivningen, men det är ungdomsböckerna med 12,6 %,  som får det största utrymmet. Det gäller recensionsplats i medierna, vilka som får priser, vilka författare som blir mest omskrivna och så vidare. Och det var kanske symtomatiskt att denna frukost inte hade en enda representant från medierna?

Fortsätt läsa om litteraturfrukost med lotta olsson