Regionbibliotek Östergötland

biblioteksutveckling i Region Östergötland

Författare: Helena Agnemar (sida 1 av 2)

Litteraturen i biblioteksarbetet

Alla deltagare på Bonniers

Under vårterminen har en ny utbildning för Götabibliotekens personal genomförts. Bakgrunden är att vi ville rikta ljuset mot en av de saker vi anser vara så självklara att biblioteken arbetar med: Litteraturförmedling.
Men hur ser det ut i verkligheten: Får litteraturen den plats, tid och ekonomiska resurser som krävs? Hur ser bibliotekspersonalens kunnighet på området ut?
För att höja medvetenheten och kunnigheten ville vi göra en utbildning som skulle täcka in väldigt mycket av det man sysslar med inom litteraturfältet.
Kursen har skett under 5 heldagar, en i månaden och avslutades med en 2-dagars studieresa till Stockholm i juni.
Kursprogrammet såg ut så här:

Ett omfattande program där deltagarna också gjorde en del uppgifter mellan tillfällena.
Kursen blev mycket uppskattad och om det finns tillräckligt med intresse på Götabiblioteken planerar vi att upprepa den våren 2020.

Fortsätt läsa om litteraturen i biblioteksarbetet

Demokrati och digitalisering-tillgängligt och integrerat?

För tredje gången samlades en stor del av Götabibliotekens personal på Konsert & Kongress för ytterligare en Demokratidag. Denna gång handlade det om digitaliseringen och demokratin. Förmiddagen ägnades åt ett par av bibliotekens prioriterade grupper: Människor med annan språkbakgrund, främst de som är nyanlända och människor med olika funktionsvariationer. Före dessa föreläsningar berättade Kerstin Olsson, projektledare för den nationella satsningen på det kompetenshöjande projektet ”Digitalt först, med användaren i fokus”. Ett demokratiprojekt som i första omgången syftar till att bibliotekspersonalen i Sverige ska utveckla sitt digitala kunnande och för

att i nästa led kunna hjälpa Sveriges befolkning att utveckla sina kunskaper.

Sedan berättade Lars Eklund chef på Samhällsorienteringen för nyanländ, tillsammans med sina medarbetare, samhällskommunikatörerna Clara Gorgis, Ukbit Andu och Khadija Talleb om en undersökning de gjort bland sina kursdeltagare om hur de upplever att bibliotekspersonalen bemöter dem. Det rådde en ganska stor enighet om att ett gott bemötande var det allra viktigaste även om man inte kan få hjälp med allting. Det kan vara jättesvårt för personalen att förklara  vad de inte kan hjälpa till med, till exempel att betala fakturor och beställa saker på nätet. Det underlättar när biblioteken har personal som pratar andra språk. Det behöver också finnas personal med andra språk än arabiska. Man önskar också mer litteratur på sina modersmål och att det borde finnas hjälp för biblioteken med dessa inköp. Internationella biblioteket, bibliotekarier med annat modersmål än svenska, mobilapp som översätter är några förslagen.
Det betonades också att det är mötena mellan människorna som betyder mest. Integration handlar om ömsesidighet. I bikupediskussionerna framkom också att väldigt många av de nyanlända är mycket nöjda med bemötande och den hjälp de får på biblioteken.

Därefter berättade Tommy Hagström från Begripsam, en organisation som består av personer med olika funktionsnedsättningar, om en undersökning: ”Svenskarna med funktionsnedsättning och internet”. Det kan sägas vara ett komplement till den årliga undersökningen ”Svenskarna och internet” eftersom den bara tar upp en mycket begränsad grupp av människor med funktionsnedsättning. Undersökningen visade att det är många  människor med funktionsnedsättningar som har svårt att använda internet. Nedsättningen i sig  gör att det blir svårt på grund av hur intenet är utformat men också för att det ofta inte finns wifi på gruppboendena. Talsvårigheter, läs- och räknesvårigheter och intellektuella svårigheter leder till de största problemen.
Det finns alltså åtskilligt att göra för att förbättra situationen och vi behöver veta mer om vilka problem som uppstår för människor med funktionsnedsättning när vi till exempel konstruerar nya webbsidor eller lägger ut information på nätet. Dagligen möter vi människor i våra bibliotek som har dessa funktionsnedsättningar så det finns stor anledning att arbeta med förbättringar på området. Om man vill veta mer om Begripsams arbete  kan man gå in på deras webbsida: begripsam.se ,där undersökningen finns tillgänglig.

Eftermiddagspasset var vikt för en föreläsning med workshop som mediestrategen  och skribenten Brit Stakston höll.
Hon har skrivit avsnittet ”Från sagor till cyberpunk” i  den Nationella biblioteksstrategins rapport ”Den femte statsmakten” som deltagarna fått att läsa.
Hur ska vi använda internet och hur påverkar det oss? Det finns stor anledning att omfamna alla de möjligheter som internet ger oss. Det hindrar inte, eller det är alldeles nödvändigt att förhålla sig kritisk och granskande. Att vara teknikkunnig är inte samma sak som att vara MIK-kunnig. Internets möjligheter till global kunskap, lättillgänglig kunskap, hög grad av självbestämmande och nya samarbetsformer kan betyda att demokratiutvecklingen hos varje människa kan öka. Vi ska också var och en fundera på var vi själva vill vara på internet och det kräver att vi lär oss mer om olika plattformar och grupper. Hon efterlyste filosofiska samtal om vilken typ av internet vi vil hal. Och vad har vi för beredskap mot tillexempel näthatsattacker?
Det gäller att kunna se vad som är vad: Näthat är inte uttryck för folkviljan, det är ren propaganda från människor som vill förändra demokratin. Vi pratar mycket om källkritik men vi borde också prata om källtillit. Använd de källor man litar på, stötta varandra och ha strategier för att bli säkrare när vi använder internet.
Dagen avslutades med en workshop i mindre grupper där de saker som Brit tagit upp i sin föreläsning diskuterades.
Vill man veta mer om Brits arbete kan man läsa på hennes hemsida: http://stakston.se.

 

 

Att översätta Shakespeare. Litteraturfrukost med Pontus Plaenge.

Språket, rytmen, versen, tiden var rubriken när skådespelaren, regissören och konstnärlig ledare för  Shakespeare på Gräsgården Pontus Plaenge föreläste på Regionbibliotekets Litteraturfrukost i maj.

Ett trettiotal personer, verksamma i litteraturområdet, hade samlats denna soliga försommardag för att lyssna på vilka utmaningar som uppstår när en ska översätta dramatik som förutom att den är på vers är skriven av en av den västerländska världens största författare, William Shakespeare. Pjäsen ska ju också spelas så språket måste vara förståligt för nutidens människor. Det är en av anledningarna till att det kommer nyöversättningar då och då av klassiska verk. Det är förstås inte  en sak som gäller enbart för dramatik. Klassiker som Brott och straff eller Stolthet och fördom nyöversätts också då och då .  Och: Hur får en ihop raderna på svenska när kravet är att de ska stämma med versmåttet? Texten ska alltså vara tillgänglig samtidigt som den behåller det poetiska.
Arbetet med att översätta Två adelsmän från Verona kom till av nödvändigheten i att göra en översättning som motsvarade  kriterierna som nämns ovan. Pjäsen ska spelas av Shakespeare på Gräsgården i Vadstena under sommaren 2018 och det fanns ingen äldre översättning som gick att använda.

Det ligger ju alltså en skillnad i att översätta text som ska läsas, högt eller tyst, och en text som ska framföras. Pontus påpekade att det är en stor skillnad att läsa en översättning och att spela den. Texten ska ju i första hand vara möjlig att spela vilket ställer andra krav på översättningen än vad en har att brottas med när en översätter en dikt. Om en sådan text är skriven på vers och när det gäller Shakespeares som också har slutrim måste en vara extra vaksam på att den blir naturlig att säga.
Att översätta är att välja: Det är alltid nödvändigt att stryka i Shakespeares pjäser ur flera synpunkter och när en stryker påverkar det versen. Det gör att en måste ha flera saker i huvudet på en gång:
rytmen, förståelsen, karaktärerna (hur de säger i versen), poesin osv. I vissa avseenden kan en tänka att det är som i musik: Det som skrivs är ett visst antal takter/rader med toner/ord, men ibland är det paus! Och då måste en stanna upp innan det går att spela/säga nästa fras. En svårighet  är att svenskan har längre ord men också färre vilket kan göra det knepigt att få in allt i versmåttet.
Shakespeare själv förhåller sig dock friare till versmåttet än vad hans samtida författarkollegor som Christopher Marlowe och  Thomas Kyd gjorde.

Översättningen av Två adelsmän från Verona går alltså att få höra (och se) i Vadstena i sommar då sommarteatern ”Shakespeare på Gräsgården” framför den på  Gräsgården, platsen mellan det forna palatset som blev Den Heliga Birgittas kloster (nu Klostermuseum) och Klosterkyrkan i Vadstena. Och den spelas på originalspråket på The Globe i London just nu!

 

Att arrangera program. Författarsamtal Utbildningar för Götabibliotekens personal

Hur skapar vi intressanta program på biblioteken? Hur får vi folk att vilja komma? Och återkomma? Hur gör vi  intressanta samtal med en författare? Finns det fällor vi bör undvika?
Det och mycket mer var ämnen för de utbildningar som hölls inom projektet ”Litteraturscen Östergötland” den 20 och 21 mars. I den ena utbildningen ”Att arrangera programverksamhet”  talade Ulf Thörn, riksteaterkonsulent i Östergötland om publikarbete och  marknadsföring. Deltagarna fick i en workshop själva arbeta med ett aktuellt arrangemang och diskutera med varandra om hur publikarbete och marknadsföring kan utvecklas.
Den andra delen av arrangemangskursen handlade om hur en kan arrangera program.
Vad måste vi tänka på när vi ska göra litterära program? Vad händer om vi flyttar ut programverksamheten utanför biblioteken? Fortsätt läsa om att arrangera program. författarsamtal utbildningar för götabibliotekens personal

Litteraturfrukost Poesin i teori och praktik

Den 22 november var det  Litteraturfrukost på Hemslöjdsgården i Linköping. Inbjuden föreläsare var poeten, kritikern och skrivläraren Anna Hallberg.
Vägen till skrivandet var genom att läsa. Hon läste mängder som barn, slukade som så många andra  Wahlströms serieböcker och liknande.
Anna Hallberg började som litteraturkritiker innan hon började skriva poesi. Hon letade länge efter ett eget uttryck och ett språk som gick att använda. Skrivandet kom igång när hon lyssnat på den tyske poeten Thomas Kling i slutet av 1990-talet. Han sköt ut orden och tyskan lät som en klangmassa som gjorde att hon bestämde sig för att utgå från orden istället för känslor eller händelser. Hon samlade på konsonantord och använde inga personliga pronomen som ”hon” eller ”han”.
Det resulterade i poesiboken ”Friktioner” som kom ut 2001. Texten är kontrollerad och konceptuell och uppbyggd som en trappa. Men även om formen finns så är det  som blir text inte förutbestämt. Det viktigaste är att hitta fram till ”det där”, när en vet att dikten är färdig.
När är en dikt färdig? För Anna Hallberg är det när den ”står stadigt” det inte längre går att lägga till eller dra ifrån något.

Fortsätt läsa om litteraturfrukost poesin i teori och praktik